Dagbok
Kollade precis i mina gamla dagboksinlägg. Det finns få saker som är mer intressanta! Även om jag har läst dem innan.. Jag ångrar varje dag som jag INTE skrev.
Små böcker som man skrivit i när man gick på Myggenäs. Det som är intressant är hur man såg människor då, och hur man ser dem nu. Folk som man har känt i alla år, eller som man inte känner längre.
Jag kan ju lova att "halvmulliga" Sandra med glasögon inte såg på människor så som jag ser på dem idag. Så varje dagboksinlägg man har skrivit i boken förklarar hur jag VAR innan. Hur intressant det än är, så är det faktiskt hemskt också.
Jag menar, tänk hur ens minne förändras.. det förändras beroende på vem du är IDAG. Idag skiter jag ju i vilket... men då gjorde jag ju inte det. ALLT spelade roll då. Vad folk tyckte och vad dem inte tyckte. Om man var söt eller ful. Och gud förbjude att man skulle vara för smart.
Det värsta är att folk antagligen inte såg en på det sättet. Det är bara en del av den äckliga verkligheten som vi lever i. Som lär oss att vi antagligen är sämre än vad folk egentligen tror. Jag har ju haft tur dock. Har faktiskt aldrig mått dåligt på det sättet, att det varit närvarande hela tiden. Det är bara den där vanliga osäkerheten som verkligen alla känner. ALLA känner sig osäkra och otillräckliga inför något nytt.
Jag klarar mig fint, men hur fan är det för dem som sitter fast i det träsket och inte kan ta sig ut?
Små böcker som man skrivit i när man gick på Myggenäs. Det som är intressant är hur man såg människor då, och hur man ser dem nu. Folk som man har känt i alla år, eller som man inte känner längre.
Jag kan ju lova att "halvmulliga" Sandra med glasögon inte såg på människor så som jag ser på dem idag. Så varje dagboksinlägg man har skrivit i boken förklarar hur jag VAR innan. Hur intressant det än är, så är det faktiskt hemskt också.
Jag menar, tänk hur ens minne förändras.. det förändras beroende på vem du är IDAG. Idag skiter jag ju i vilket... men då gjorde jag ju inte det. ALLT spelade roll då. Vad folk tyckte och vad dem inte tyckte. Om man var söt eller ful. Och gud förbjude att man skulle vara för smart.
Det värsta är att folk antagligen inte såg en på det sättet. Det är bara en del av den äckliga verkligheten som vi lever i. Som lär oss att vi antagligen är sämre än vad folk egentligen tror. Jag har ju haft tur dock. Har faktiskt aldrig mått dåligt på det sättet, att det varit närvarande hela tiden. Det är bara den där vanliga osäkerheten som verkligen alla känner. ALLA känner sig osäkra och otillräckliga inför något nytt.
Jag klarar mig fint, men hur fan är det för dem som sitter fast i det träsket och inte kan ta sig ut?
Kommentarer
Postat av: Skogens Väktare
Nu finns även Skogens Väktare i bloggvärlden...
... Även om sidan kanske känns lite halvfärdig än så länge. :)
Postat av: Dajana
Haha ja du får den så fort jag är klar, ska ta å beställa hem andra delen nu oxå ;)
Trackback
