hsandra

Nu har det gått ett bra tag sen sist. Och efter en massa slit med datorjävel, så är den igång! Vi får hoppas att det förblir så....

I lördags så smällde det! Då firades min 18-årsdag. Kvällen blev så otroligt lyckad!
Jag började dagen med att ha lite släktkalas, men det roliga kom senare. Malin kom till kalaset och fick lite tårta och champagne. Sedan kom Emmy och hennes mor och hämtade oss. På bussen väntade redan alla, och när man går på så hör man "Ja må hon leva..". Galningar.
Det var minst sagt en galen bussresa och väl på Chez så blev det god mat och goa stunder med alla! Det var perfekt.
Vi drog vidare till Bryggeriet, där tyvärr vissa utav oss in kom in. Det var det enda som förstörde lite. Men den gruppen som kom in, vilken blandning alltså. Helt underbart.. och det passade! Lördagen var definitivt en 10a.

Ja.. det är ju inte lätt. När datorn lägger av, en dag efter att man har kopplat in den! Det är därför det kommer vara tunt här på bloggen ett tag framöver!

Men skit i det nu, för idag är det min 18-årsdag!
Det har varit en supermysig dag, med sms och samtal... t.o.m. vid 23.58 inatt (hehe, Emmy). Än så länge har dagen varit hur bra som helst. Här är huvudpunkterna av min dag!

Finaste gratulationen:
Mamma dagisbarn ringde och sjöng för mig. Man hörde 50 glattis samtidigt. Barn är underbara.

Största överraskningen:
När min socialkunskapsgrupp sjöng för mig? haha.

Bästa presenten:
Datorn! (får ju de flesta på lördag, men det blir svårt att slå den)

Största dissen:
Min systerdotter som ringer och vill prata med mormor..

Mysigaste firande:
Det måste nog vara det som komma skall. Min och Sussis middag i stan, om ca 30 minuter! OCH Emmys lilla hemlighet som jag får reda på den 12 dec. Snacka om att tänja på mitt tålamod.

Nu är jag hemma! Igen.
Sedan klockan 2 har jag suttit med min dator..och blivit irriterad mer än en gång. Men OJ vad det har varit värt det. Det jag sitter och kollar in i just nu är ett monster.. Mitt fina barn. :) Jag vill sitta här.. länge...
Så alla ni som ser mig i skolan imorgon, ni vet vad som har hänt!
Påpeka helst inte mitt utslitna utseende, det uppskattas inte.

Bilder från i helgen lägger jag upp imorgon!

Nu bär det av till Malmö... Skåne.. i princip Danmark. För att vara lite internationell!
Känns himla skönt att komma iväg lite måste jag säga. Även om min sjukdom inte ger mig andrum för fem minuter!
Aja, so long folks!

I Fredriks bil häromdagen så kom det en låt.. En cover gissade jag. Men jag kunde inte komma på vilken låt det var. Den hette What hurts the most. Men sen slog det mig! De som har gjort orginalet är Rascal Flatts, något country-pop-ballad-band från USA.
Måste säga att den är jättefin, men videon är så stark. Eller ja... det var den för mig.
Så jag lyckades gråta över en video också, crybaby..

---

Ja, det kan man ju undra.
Jag, mor och far pallrade oss till NetOnNet Lagershop, där jag skulle hitta en nya dator till mig. Eftersom den jag skriver på just nu är långsam, överfull och antagligen virusattackerad. Jag tror det ser värre ut än ett tvåfrontskrig där inne. Dessutom så måste man trycka ungefär 56 gånger på knappen innan skärmen går igång. ALLTSÅ, pallrar jag mig iväg för att ersätta den!
Och efter lång tid så bestämde jag mig för en hårddisk och en skärm och lite smågrejer och hela kalaset slutar på en jobbig summa, men jag måste ju! Då kommer smällen. Mamma och pappa betalar den som en tidig födelsedagspresent!! Lycka. Det var ett underbart ögonblick.

MEN (och det finns alltid ett men), när jag skulle börja plocka på mig mina varor så fanns inte hårddisken i lager. Även om det stod det på datorn! Så jag fick springa fram och tillbaka och kolla och hålla på. Men inte gjorde det något.. Så jag blev utan.
Det fanns EN kvar i Malmö också, men de på NetOnNet kunde inte reservera den för mig, även om jag ska dit imorgon. Puuh.. Ohjälpsamma människor.

Så här sitter jag nu... och är grinig.

Ja.. idag har man varit hemma och varit sjuk. Eller ja, jag är ju alltid sjuk. Har varit det sen i augusti, men vissa dagar slår hårdare än andra, och idag var jag tvungen att vara hemma! Det känns som om det rispar i halsen när man sväljer. Fy, hälsa kom tillbaka!

Början av dagen var väldigt behaglig måste jag säga... Te och säng-liggning.
Sen kom rastlösheten. Därför bjöd eftermiddagen på lite Göksäter med mor, moster och kusin. Det blir lite julklappar och lite pynt, och 2 ramar. Satan va billigt allt är på Göksäter! Och fullt med gamla tanter och mammalediga kvinnor.. och jag då.
   Sy-tanken slog mig idag igen. När man gick förbi alla fina tyger som de har därborta. JAG vill också kunna sy!

Yes, det är namnet på min bok! Jag såg faktiskt fram emot att komma hem och läsa min bok Luftslottet som sprängdes. Men icke! Vi fick böcker i svenskan idag. Alla från 1900-talet...

Jag fick en av Moa Martinsson (aldrig hört), som heter Kvinnor och äppelträd. Den handlar om kvinnors liv förr i tiden. Tydligen så är den en utav de första böckerna som skildrar kvinnors sexualitet på ett nytt sätt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro... Så jag tänkte sätta mig och läsa lite! Det är ganska lite text och ungefär 200 sidor. Piece of cake!

Nu är jag i full färd med att göra en skiva! Jag har nämligen lovat Robin och Freddan (i samband med McDonaldsbesöket) att jag ska göra en skiva med bilder från Frankrike. Men nu när jag började så insåg jag plötsligt hur många bilder jag egentligen har! :O Asså, bara bilder på Robban..puh! Jag fattar inte var dem kommer ifrån allihop. Måste också säga till Robin; DAMN va du har fått vara med mycket på bloggen senaste tiden! Du är ju praktiskt taget kändis nu! Och varsågod. (haha).

Men i vilket fall som helst. Det bästa som finns är ju när man får kolla på gamla bilder. Helt underbart! Frankrike-bilderna är ju hur goa som helst.. Man saknar Häggvall, Lennart och allt som har med Frankrikeresan att göra. T.o.m. de där äckliga smörbaguetterna!

Det har varit en lång måndag känns det som. Trots att den endast har bestått av religionsläsning.
Jag känner mig illamående bara jag tänker på judendomen nu. Och då menar jag inte ur ett antisemitistiskt perspektiv, utan jag är bara less på det. 22 sidor och 16 huvudpunkter (som ska kunnas) räcker för att få en ur balans.
No, we do not appreciate.

Vid halv 8 ska jag iaf på innebandy. Det är min räddning för dagen. Ganska konstigt faktiskt, eftersom jag är en utav de sista människorna på jorden som uppskattar lite innebandy då och då. Jag minns att mardrömmen på gympan i skolan var när det var innebandy. Det var förbannat tråkigt att spela...
Men vi får ju hoppas att det är roligare att kolla när det är människor som verkligen kan sporten!

Dagen har jag spenderat i Halmstad! Det är alltid fint väder i Halmstad.
Tyvärr var det inte idag... Det blåste något fruktansvärt. Usch. Jag som får så ont i mina öron av för mycket blåst. Sådär ont som man får när man ska landa med ett flygplan? =/
Men annars var dagen jättebra. Jag och Valentino härjade lite varstans. Musik, trummor, wienerbröd, pannkakor, Mitt feta grekiska bröllop och en kvällspromenad. I sin helhet, en superdag!

Men jag måste dock erkänna att jag inte kan förstå att jag var nere i Halmstad, men INTE besökte Max Hamburgerbar. Helt oacceptabelt.

Nu är det fredag, men inte egentligen. För jag ska till skolan imon igen! Usch då. Öppet Hus. Det betyder en del projektarbete för mig och en liten del arbete med MHIF. Om jag inte orkar lägga för mycket tid på samma gång på projektet, så kanske jag och Freddan kan jobba med Natturneringen? Perfekt.

Idag slog vi ett slag för spontanitet faktiskt! I bilen på väg hem så sa jag att jag var hungrig. Då körde Freddan oss till McDonalds :O Där satt jag, han och Robban. Hur kul som helst, något nytt! Härlig paus från vardagen.

Resten av fredagen kommer nog bli väldigt lugn. Jag pratade precis lite med Emmy i tlf, ska nu ladda ner låtar till telefonen och senare så ska jag nog rensa i min stooora garderob. Fixar-och-donar Sandra smyger på mig ibland ;) hehe. Varsågoda Björn och Sussi, som har anledning att kalla mig för Fru Hägglund ännu en gång. (Det är seriöst något hemskt, blått och konservativt som håller på att hända med mig... Kan man anställa en exorcist för att göra sig av med sånt?)

Kollade precis på 8 mile. Så länge sen jag såg den. Den är sjukt bra, och musiken...rimmen.. rytmen. Puh. Den satt så otroligt bra en torsdag, direkt efter filosofipluggandet.

Man har ju lyssnat på Eminem sen man var liten, men stannade dock ett tag. Så fort han slutade så började man snart lägga ifrån sig låtarna. Men inte för att de blir dåliga eller utslitna. Det kommer helt enkelt annat man lyssnar på. Sen en vecka tillbaka så har de kommit upp igen. Och de är fortfarande lika bra.
Självklart finns det låtar som man inte kan förneka har vidrig text, men vadå... det är musikbranschen. Det måste sälja. Och jag tror inte att han skulle fått sålt lika mycket om han rappade om sjukvården eller det senaste modet. Jag skiter mest vilket, kan inte jämför hans texter med någon annan artist. Privata eller komiska, vidriga eller genialiska. Jag är såld i vilket fall som helst.

Ny skiva på väg ut nu, Relapse. Det är dags för det, äntligen.

Det är ju inte någon vanlig tisdag precis.
Det är en sådan tisdag som smyger sig på en.
Som sväljer en.
Jag vill ha en sådan tisdag som bara glider förbi obemärkt, eller som lämnar ett fint spår. Men det är inte en sådan tisdag idag.

- Varför känns det som man förlorar människor, bara för att de flyttar?
- Varför känns det lönlöst att hjälpa, när man inte ser några tydliga förändringar?
- Varför kan jag inte hjälpa mig själv, när jag har så stora och bra råd till alla andra?
Jag vill att alla bara ska öppna sina ögon och inse vissa saker, som jag så lätt kan se åt dem. Men jag kan helt enkelt inte släppa på mina egna principer och lyssna på andras observationer. Jag kan inte ta åt mig av vad andra ser, i vissa saker iallafall. Inte när det gäller en så stor chans. Och en så stor risk.

Det värsta är ju att det är en egenskap som jag avskyr. En sån där egenskap som jag inte klarar av, när jag ser den i andra människor. Det är den egenskap som jag sist av allt vill inse att jag har. För jag är inte blyg, och jag är inte oärlig eller feg. Men jag är för stolt. Jag skulle aldrig placera mig i en situation där jag kan falla eller förlora. Inte när min egen stolthet är det som måste riskeras. Jag är alldeles för envis för det här. Och för feg.

Är hemma nu, efter en ganska lång dag i skolan.
Vädret är katastrofalt, men jag lyckades undgå det som tur var!

Sötaste Robin Westberg skulle hämta upp sin bror och insåg på vägen hem att det var inte förrän ikväll. När han sen såg bussen en bit ifrån min hållplats så kom han körandes vid Almö Livs och frågade om jag skulle ha skjuts hem. Det gjorde mig så himla glad! Inte bara för att jag slapp regn och backe, utan för att Robban är Robban. :)